Hundrasen labrador

En labrador, eller labrador retriever som rasen egentligen heter, kommer ursprungligen från Kanada så vitt man vet. Man använde där hundarna för att de skulle simma i land med de rep som användes för att förtöja båtar. När engelska besökare fick syn på de här hundarna blev de genast intresserade av de duktiga simmarna och i början av 1800-talet tog de därför med sig rasen till England. Hundarna korsades sedan med andra retrieverraser för att komma närmare den labrador vi ser i dag.

Rasens utseende

En labrador ska vara kompakt och starkt byggd, men trots det mycket rörlig. Den ska vara mellan 55-57 cm i mankhöjd, tiken något mindre än hanen. En labrador ska ha en tät päls med vattentät underull och pälsen ska kännas ganska hård när man klappar hunden. De tillåtna färgerna är leverfärgad, gul samt svart. Hunden ska vara enfärgad men en liten vit fläck på bröstet kan tillåtas. Den gula färgen får också variera en hel del. Den kan gå från ljust gräddvit till nästan rävrött utan problem.

Pälsvård

Tack vare labradorens täta päls är hårremmen smutsavvisande och väldigt lätt att sköta. Vid behov kan man bada hunden, men det bör inte ske för ofta. Under fällning är det bra att borsta hunden ordentligt och inför en utställning kan de långa håren på svansen rundas något. Inför utställningen bör hunden dock inte badas med schampo under de närmast föreliggande dagarna.

Hundens användningsområden

En labrador är framför allt en jakthund som används för att hämta småvilt och fåglar som fällts. Många labradorer används också som eftersökshundar. En labrador är också en utmärkt familjehund och eftersom att den är både lättlärd och duktig på att söka kan man även stöta på dem inom yrken som narkotikahund, ledarhund och servicehund. Hunden förekommer också inom bruksträning, utställning samt inom lydnad.